fredag 4 januari 2013

Älskade (bus)katt / är jag en katt?

Vi var kattvakt i fyra dagar till en helt underbar katt. Jag är inte så van vid katter, har alltid trott jag har varit en hundmänniska, men är nu övertygad om att jag är kattmänniska. Jag tror att jag är en katt innerst inne och det har alltid Stålmannen sagt till mig att jag är.

Jag älskar värme, att ligga och slappa i solen är underbart. Att slappa överhuvudtaget är skönt tycker jag. Jag har mycket svårt att låtsas att jag gillar någon, jag går hellre min väg. MEN jag hatar råttor och allt som liknar dom.


Nu kanske alla katter är som katten vi passade, jag har inte en aning. Men jag bara måste skriva lite saker som hände.

När Stålmannen var in för att sätta på sig linser eller borsta tänder så var katten med in och passade på att kissa.
När katten varit på lådan så skrapades det väldigt länge. Säkert fem minuter om inte mer. Jag kom ner en gång när katten varit på lådan, den slog/drog med tassarna mot kanten.
När vi fixade i kattlådan skulle katten vara med. Helst sitta i för att ha plats på första parket. Katten slog med tassarna mot kanten då med.
Åt bara om vi var i köket.
Sov vid Stålmannens sida första natten. Dom andra nätterna gav katten upp och gick ner och la sig i soffan där. Katten tyckte vi gick och la oss för sent.
Hoppade upp mot låret och satte tassarna emot för att sen springa iväg för att busa.
Klöste i mattan och när vi sa ifrån fortsatte katten. När vi reste oss så hoppa den iväg till nästa och klöste, då ville katten leka.
När katten var på värsta bushumöret så var den överallt. Upp och ner för soffor, fram och tillbaks över golven. Och sen stanna upp för att klösa lite...
När katten kom upp för trappan kika den fram och när jag sa kom då katten så hoppa katten upp i soffan.
Klappade jag på soffan (när katten låg på golvet) och sa kom, hoppade den upp i soffan.
Katten kom med sitt gosedjur till Stålmannen och Stålmannen slängde iväg det. Katten hämta och kom tillbaks med det för att få det kastat igen.
Så fort vi öppnade en dörr var katten där inne.
Om vi duschat så var katten i duschhörnan när vi var klara, och i handfatet och i badkaret. Försökte ta sig in i diskmaskin och kylskåpet. Men där gick gränsen tyckte vi.
Gick överallt. Vi fick ta bort en del ljusstakar som vi är rädda om. Över tangentbordet, över ipaden, där det inte ens fanns plats kom katten fram.
När vi åkte bil så öppnade jag lite på kattens "res"väska. Katten kika upp direkt, ner med huvudet, upp med det igen. Tillslut var halva katten utanför väskan. När katten gjorde så öppnades dragkedjan mer och mer för varje gång katten kollade upp. Smart.
När jag skulle fota katten så spexades det. Katten la sig i massa olika poser i trappan. Hängde halvvägs mellan trappstegen, kikade bara fram lite grann eller kika fram med hela huvudet.Eller började leka med leksakerna. Katten trodde väl att det var min leksak.
Katten busade mest med Stålmannen och med mig gosades det mest. Som att katten förstod att jag har ont och inte kunde leka lika mycket som Stålmannen. 
Katten är mycket sällskaplig och social.
Jag tycker katten är lite som en hund. Kanske är därför jag är så kär i den.


Bästa stunden var när jag satt uppe en natt och bloggade. Katten hade kommit upp för trappan utan att jag hört det. Jag kikade mot trappan och där stod katten. Jag klappade bredvid mig och la ut filten så vi kunde dela på den och sa kom då katten. Katten hoppade upp och la sig. Jag hade varit smart och lagt filten på vänster sida så jag kunde köra med pekfingervalsen med höger och fortsätta att blogga. Trodde jag ja. Katten låg och intensiv stirrade mig i ögonen. Gick inte att göra annat än att titta tillbaks och klappa med båda händerna. Så fort jag tittade bort mot tv;n så kikade katten på mig. Katten blängde lite mot tv;n och katten har ju rätt. Man ska inte titta på tv på natten. Jag stängde av tv;n och la mig ner bredvid katten och klappade och klappade. Katten somna men jag var vaken. Vi låg säkert så i två timmar. Mycket rogivande. Bra för kropp och själ.

På eftermiddagen låg jag och läste i soffan, katten hoppade upp bredvid mig. Jag la bort boken och börja klappa katten men jag somnade rätt så fort. Stålmannen sa att det var så gulligt när katten la sitt huvud på min arm och somna sen. Så sov vi i två timmar.


Jag och Stålmannen har varit otroligt fjompiga när katten har varit hos oss. Vi har rensat undan så katten ska kunna ta sig fram smidigt. Det har vikts mjuka filtar så katten kan ligga som prinsessan på ärten i soffan. Jag har även upptäckt att jag har en sån där gu´-vad-gullig-du-är-lilla-kissen-röst. Visste inte ens att jag hade en sådan röst.

En tanke som slagit mig är att om vi är så här fjompiga med katten hur kommer vi då vara när vi får  tvåbenta barnbarn?

Jag saknar dig katten och det gör Stålmannen med. Stålmannen vill åka och köpa en katt i morgon...

10 kommentarer:

  1. Katter är underbara! Våran Cesare är som vårt barn och jag känner igen mycket av det du skrev i din hyllning till KATTEN! Även jag är hundmänniska men även kattmänniska, vilket väl förmodligen innebär att man i mångt o mycket är en djurmänniska...fast det finns undantag!!! Råttor, ormar m.m.
    Kramiz

    SvaraRadera
  2. Mors,,Ja du,du är säkert en katt i ditt sinne..Om att bli fjompig när det kommer barnbarn,,så helt säkert så blir du det..Jag blev det i alla fall när mina kom,,helt fjompig rent av galen stundvis..Haé Kram.

    SvaraRadera
  3. Mors,,Ja den var svår,,kommer fler rebusar snart,så var på hugget..Kramen.

    SvaraRadera
  4. Godmorgon! Är du uppe sent eller är du morgonpigg???Vi hade katter förr när vi bodde på landet.Ska bli intressant att följa om det blir katt eller inte .Du...det går lika bra att borsta med en blå tandborste!! .... Nu ska alla koderna in på ett ställe!!! Ha en bra dag! Morgonkram!

    SvaraRadera
  5. Härligt, katter de är underbara. Ibland skulle man allt vilja vara en katt :)

    Kortet, ja det fick man ansöka om och jag har gjort det tre år i rad och fått det varje gång :)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag är definitivt en kattmänniska. Jag äääälskaaaar katter!
    Dom är såååå underbara!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Ja jag var verkligen förvånad när han sa just att det var Paris, men jag tror att det var så att han har kollat på någon barnfilm där de var i Paris eller något och sett tornet på tv. Men ändå kul att han liksom kunde lägga ihop att mitt "hus" var det tornet sådär.

    Haha, fast det är ju nästan lite hemskt att den bebisen redan nu kan det där på Iphonen. Inte konstigt att beroenden skapas allt längre ner i åldrarna.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Jag är ingen kattmänniska. Jag litar inte på dom och blir osäker så fort en katt närmar sig. Tvåbenta barnbarn är fantastiskt - ett riktigt mirakel. Kramar

    SvaraRadera
  9. Jag älskar katter. Dom är såååå fina! Jag pratar ofta med katterna som lever här ute. Dom flesta är väldigt välmående - många som matar dom :-)

    SvaraRadera
  10. haha... jag kan säga att jag hade lätt att hålla mig för skratt åt den kommentaren !
    C köpte dessutom en påse godis och bad mig ta en bit för "husfridens skull", men icke !!
    Inget godis förrän i morgon men det vore lögn att säga att jag inte räknar ner timmarna tills dess ;)

    SvaraRadera